Den ätbara parkens historia
I den ätbara parkens område har man odlat nyttoväxter redan sedan 1860-talet.
Wasili Winogradoff och Ivan Scharin var köpmän, som hade växthus och stora trädgårdar i området ända fram till sekelskiftet 1800–1900. På 1940- och 1950-talet bebyggdes gårdsområdet av en familj i varvsläktet Wickman.
På 2000-talet övergick gården från Helsingfors stads idrottsverk till Högholmen, och i huset inkvarterades slumpmässiga gästande arbetare vid djurgården. Gården användes inte särskilt mycket.
Den ätbara parkens gemensamma stadsodlingsområde
Landsbygdens bildnings- och kulturförbund grundade 2014 den ätbara parkens gemensamma stadsodlingsområde och kulturkafé på Blåbärslandet i Helsingfors invid bron till Högholmen. En odlingskoordinator anställdes, under vars ledning trädgården och åkern som i flera år legat i träda togs i bruk på nytt. I det gamla torpet på gården grundades i samma veva också Kulturkafét.
Man började ordna öppna trädgårdstalkon, kurser, verkstäder, lägerskolor och evenemang i parken. I torpens gård skötte man också gemensamt cityhöns, som fick sig en inhägnad sommarstuga att bo i.
Sommaren 2018 överfördes den ätbara parkens verksamhet för Helsingfors stads ungdomstjänster. Under 2018–21 koordinerades verksamheten av enheten för ungdomsarbete i Hertonäs, och våren 2021 övergick parkens verksamhet till enheten för ungdomsarbete inom miljöverksamhet. Som samarbetspartner fungerar fortsättningsvis Landsbygdens bildnings- och kulturförbund.