Granös historia
Granö nämndes för första gången i historiska källor i början av 1540-talet, då det fanns en by med tre små gårdar på ön.
Småodlare och fiskare
Som gårdsägare nämns Bengt Persson, Nils Persson och Jacob Matsson. Bengt Perssons gård var öde från år 1571 ända fram till början av 1620-talet. På gården bodde dock tidvis människor och där odlades. Också Nils Perssons gård var nästan helt öde mellan åren 1571–1615, och år 1586 blev den en kronolägenhet. Jacob Matssons gård fortsatte betala skatt under 1500-talet, förutom under korta tider då den var öde, men på slutet av 1610-talet blev även den öde.
Granös gårdar förlänades år 1623 till Nils Dubblare, och på 1630-talet var gårdarna odlade av en landbonde, dvs. utarrenderade. På 1660-talet bodde bara en torpare kvar på ön, men i och med att gårdarna på ön slogs ihop blev skattebördan för hög och även han tvingades lämna gården.
Nästa omnämning av Granö är från år 1673, då man skattade den för strömming- och sälfångst. Man försökte också börja använda gården på nytt för odling, men åkerarealen på ön var mycket liten, och det var inte möjligt att röja nya åkrar på grund av den steniga marken. Därför blev försöken att odla korta.
Under Östersundoms gård
Granö hyrdes ut till Östersundom gårds major Patkul, och på 1690-talet i och med att indelningsverket flyttade övergick den till gårdens ägo. Östersundom var på 1700–1800-talet ett av Sibbos viktigaste gårdar. Torp grundades för gården och under åren 1777 och 1800 nämns också Granös torp (Museiverket).